SAKNAD

Det känns fortfarande overkligt. Lite som en mardröm som man väntar på att vakna från. Men då och då kommer insikten över en. Snart två månader sedan världens finaste pappa lämnade oss. Bara 65 år gammal blev han, och av allt i världen så var det en influensa som skulle ta hans liv. Det är fortfarande svårt att ta in.

Det gör ont att tänka på alla de planer som pappa hade - inte minst att han skulle komma och hälsa på hos oss under våren, och hur han redan hade börjat fundera på allt han skulle göra i New York. När vi gick igenom hans saker under hans sista tid på sjukhuset fann vi två reseböcker om New York som han hade lånat på biblioteket. Så många planer. Vi hade diskuterat att vi skulle vika lite tid åt New York Public Library, för sist pappa var i New York och hälsade på mig (2010 när jag gjorde min praktik) så hann vi bara med utsidan av någon anleding. Så många planer.

Keith har lovat mig att när Rose Reading Room öppnar igen (det är under renovering för närvarande) så ska vi gå dit och ta med mitt foto av pappa, det som vi hade ovanpå kistan vid begravningen, så att han ändå på något sätt får se insidan av biblioteket. Han kanske får följa med till Strawberry Fields igen också. Jag minns hans entusiasm både inför John Lennons minnesträdgård och för själva the Dakota - som ju egentligen bara är ett fint lägenhetshus i mängden på Upper West Side, om än med en intressant historia. Men pappa tog det på största allvar, precis som han gjorde med det där gamla caféet i Prag där det ryktades om att Kafka brukade dricka kaffe. Jag är noga med att jag och Keith verkligen ska ta vara på allt kulturutbud och all historia nu när vi är tillbaka i New York, för det vet jag att pappa skulle ha velat. Han ska få följa med på många utflykter i vår - vi bär med oss honom i våra hjärtan.

VÅREN ÄR HÄR!

Våren är äntligen här!  Igår var vi ute hela dagen, vi åkte till Brooklyn och gick på botaniska trädgården för att kolla på körsbärsträden. Alla har inte riktigt slagit ut, men det var ändå jättevackert. Försöker posta några bilder, men jag bloggar från parken så jag ber om ursäkt om det ser tokigt ut!

Keith är lite förkyld så vi stannade hemma idag,  men kunde inte motstå att packa en picknick-lunch och äta ute. Det tar oss bara 10 minuter att gå till parken hemifrån,  så lyxigt! Glad vår på er!

VI KOM IN!

I onsdags gav vi oss av till Washington Square Park för att försöka få en skymt av Bernie på hans hittills största möte på Manhattan. Och vi lyckades! Ett tag såg det mörkt ut - när vi kom fram till 8 St NYU tunnelbanestationen var det redan packat och en kö ringlade sig runt flera kvarter och rörde sig i snigelfart. I och för sig gick det ingen nöd på oss, vi hade sällskap av Keiths jobbarkompis, massor av försäljare och kampanjare, och helt orimliga mängder NYU-hipsters! Några av akterna - bland annat Vampire Weekend som bidrog med ett par låtar inklusive bästa A-Punk - fick vi lyssna på från utanför parken. Men till slut, precis innan huvudpersonen entrade scenen, lyckades vi komma in i parken!

Enligt media var vi 27 000 personer i parken, och det märktes verkligen! Vi stod i kö åtminstone ett par timmar, och sen höll själva eventet på ytterligare tre - rätt slut i benen när vi kom hem! Men vad gör man inte för att träffa den här fantastiska Bernie-maskoten?

Bernie sa som vanligt en massa bra saker och såklart en del som jag inte helt höll med om (det är intressant hur han lyckas blanda interkulturell förståelse och insiktsfull utrikespolitik med klassiska protektionistiska 'Kineserna tar våra jobb'-retorik). Framförallt lycker jag att han briljerar när det kommer till skatter och universiell sjukvård, men han har också en bra stance när det gäller utsatta grupper och fick en hel del stora aplåder. Som bäst är han när han får diskutera systemfel och inte snöar in på enskilda miljonärer - alltså jag är inget fan av Walmartfamiljen men de är bara ett symptom, inte roten på problemet, liksom! Hela talet går att lyssna på här för den som är nyfiken. 

Oavsett hur det går i primärvalet hör i NY så är det spännande att vara med i processen och se hurgräsrotsorganiserandet går till. Det är verkligen väsenskilt från Sverige, på både bra och dåliga sätt. Kommer bli ett spännande valår, om inte annat!

In other news så har jag ansökt till ett gäng distanskurser för sommaren och hösten (sista ansökningsdag idag, missa inte!) och dessutom omregistrerat mig på den SU-kurs i projektledning som stått på min att göra-lista ända sen jag tog examen 2011. Kanske är det denna sommar jag äntligen får stryka den från listan? Allt beror ju på hur jobbsökandet utvecklar sig förstås, men med tanke på allt som händer i Sve med pappas dödsbo så känns det inte helt fel att ha en mer flexibel sysselsättning i några månader. Vi får se vad som händer!

FULLSPÄCKAD HELG

Kort rapport från en fullspäckad helg! I fredags var Keith på spelning med en kompis indiepopband nere i Brooklyn efter jobbet - själv var jag jetlaggad och utslagen i soffan, men han låter hälsa att det var riktigt bra. Bandet heter Little Insects om någon skulle vara nyfiken!

Lördagen började fint med ett event i Harlem för Bernie Sanders. Keith är die hard Bernie-fan, så när det hölls block party och voter canvassing i närheten av vår stadsdel så var det ju givet att komma förbi! Mannen själv var förstås inte på plats (men vi planerar att göra som typ 15 000 andra och försöka få en skymt av honom ikväll, för då är det dags för megastort rally i Washington Sq Park!) men vi fick se ett par politiker och en skådis snacka om varför man ska rösta på Bernie, lyssnade på lite musik och pratade med volontärerna på plats. Vi planerar att komma upp till den lokala kampanjlokalen och hjälpa till de kommande dagarna, roligt att få vara med i den demokratiska processen även om man inte själv kan rösta! Kan också meddela att när man går runt på stanmed ett sånt här märke så träffar man massa kul folk:

Vi fegade ur på att följa med på voter canvassingen (knacka dörr etc.) så efter eventet åkte vi ner på stan istället. Det började tokregna framåt lunch, så vikäkade lite och flydde in på bio för att se Batman v. Superman (rätt slätstruken film, inte mer än två av fem toasters) istället.

Söndagen gick i shoppingens tecken - men bara nödvändiga saker, jag lovar! Keith fyndade ett gäng tröjor till jobbet, och jag hittade vårskor på Muji (inklusive löstagbar sula, yay!). På kvällen åkte vi och Alina (vår rumskompis) ner till financial district och åkte upp i One World Observatory, toppen på nya World Trade Center och tillika västra halvklotets högsta byggnad.

Sjukt högt verkligen! Jag är inte höjdrädd annars men det var faktiskt rätt läskigt att kolla ner - ska försöka ladda upp en film men det är svårt attillustrera känslan! Det var iallafall fantastiskt vackert och väl värt slantarna för en solnedgångsbiljett - rekommenderas!

FÖRSTA VECKAN - FÖRSTA INLÄGGET

Visserligen tre månader senare än det först var tänkt, men här kommer alltså första inlägget i bloggen om vår flytt från Stockholm till New York. Keith har såklart varit här ett bra tag nu, men först nu blir det ju "på riktigt". Dags att börja tänka på sig själv som New York-bo!

Jag landade på måndag kväll, tyvärr försenad och helt slut. Men redan tisdag morgon var jag ute på stan och igång, jag måste ha gått minst en mil den första dan. När Keith slutade jobbet tog vi oss upp i Empire State Building och njöt av solnedgången (dock mindre av iskylan, jag hade inte förväntat mig att det skulle vara kallare här än i Sverige!) och utsikten. I torsdags var vi i East Village och käkade grymma veganska hamburgare på Superiority Burger. Grymt nice! Men helt återställd är jag definitivt inte, både i onsdags och idag har jag varit hemma och bara gått och degat. Häromdagen däckade jag klockan 17, och när Keith kom hem var det med nöd och näppe att han lyckades väcka mig!

I lägenheten har det inte hänt så mycket sedan jag åkte till Sverige i februari, Keith har köpt en ny dammsugare eftersom den som fanns var totalt värdelös. Nu har jag beställt prover på "renters wallpaper", tapet som ska gå att flytta/ta bort utan att skada väggarna. Har vi tur så funkar den och vi kan säga hejdå till våra vidriga lila och limegröna väggar - allvarligt talat, vem tycker att det låter som en bra idé??